Going down.

Alla är besatta av min vikt och min kropp. Hur många kilo har du gått ner? Vad väger du nu? Vad äter du på en dag? Gud vad smal du har blivit! Oj vad du har gått ner i vikt! Äter du ordentligt? Du har väl inte ätstörningar? Du måste äta så du inte försvinner! Alltså, någon ätstörning har du ju!

Och så håller alla på. Hela tiden. Hur tröttsamt? Jävligt tröttsamt. Och det ger mig ångest, för jag vill inte att någon ska tro att jag är ett uppmärksamhetssökande ätstörningsoffer (det är jag ju liksom inte). Ångest inför att skolan börjar. Dom som inte sett mig på hela sommaren lär ju se största skillnaden. Fan, vad tänkte jag på när jag gick ner så mycket? Det märks ju! Och fan, jag vill inte vara så här tjock. Jag vill gå ner. Mer. Och sen är man fast i ångestens grepp och vet varken ut eller in.

Igår åt jag en äggviteomelett + en quornfilé, lite drygt 100kcal?
Idag ska jag inte äta någonting, bara dricka kaffe, cola zero och Redbull Sugarfree.

Idag är nog första dagen jag väger under 60 kg utan att något laxerande funnits med i bilden, har ju inte laxerat efter de senaste dåliga dagarna. Funderar på att göra det på lördag. Eller så struntar jag i det, det är nog bäst. Det finns ju liksom ingen anledning. Egentligen.